
Igentligen har ja inget att
förlåta om..
vi har varit vänner i
över två år,
hennes tanke viste inte länge
vad den skulle tänka..
hon var rädd, för en utav hennes
närmsta vän.
vi lovade varann..
det var de dom hade kommit överens om.
dom båda hade det lika svårt.
men flickan höll de hon sa,
hennes vän skulle inte får göra sig själv illa om hon inte gjorde det.
allt för att hon ville att hennes vän skulle sluta..
Men dagarna gick o de blev vara värre o värre.
Tårarna blev till blod, & kompisen ställde sig på
balkong räcket,
flickan tog tag i sin kompis , och sa
- är de där du vill att ja ska göra ?
vi hade ju lovar varann att kämpa för varandra
vill du att ja ska försvinna bara så där ?
vi hade ju lovar varann att kämpa för varandra
vill du att ja ska försvinna bara så där ?
flickan orkade inte längre vara i samma rum som sin vän
så hon tog på sig sina skor & sprang ut.
hon kände sig svävande,
hon frös & tårarna stelnade.
okej hennes vän skrev på hennes telefon,
att hon skulle komma tillbaka..
men hon visste att de inte skulle löna sig.
dagarna gick o de slutade med att allt blev bra,
aa eller hur, det där var ett skämt..
flickan tyckte själv att de var jobbigt.
det slutade med att hon hamna på sitt golv.
med tabletter i sin hand...
förlåt, men du hade tydligen inte lyssnat på mig.
jag sa att ja gjorde allt för dig . till och med Dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar