en flicka

hon vänder sig om o försvinner ut med ett bråk av föräldrarna bakom sig.

de kollar på henne som om hon skulle kommit från en annan värld.
flickan är inte tillräckligt stark längre.de liv hon levde innan har gjort henne svag.

de va då hon levde i de liv som i dagens läge kallas egoistiskt.
visst de tycker väll dom flesta.men ja förstår att flickanmådde dåligt av de.

tycker faktiskigt att den personen ska ställa sig vid spegeln,
och försäkra sig om vilket jävla bra liv den lever.

den flickan som nu känner sig så ensam.
me en vän som trycker ned vart ända andetag hon tar
har börjat att förstå...

att så många underbra och rara människor hon känner.
att de är kanske dom som en gång i livet försvinner från henne?
att en utav hennes tillochmed bästa vänner försvann för henne även fast hon svurit på sitt liv .flickan börjar inse, att kasnke är ändå den dära
"fuckade" familjenden allra bästa vännen,
hur mycket man än bråkar?

flickan har inte orken nog att änns titta på sig själv då mår hon bara sämre.visst kan hon ändra på sig men de är fan inte lätt.det är inget att bry sig om ,
; eller hur ?

alla ska vara den man igentligen är?
Aaa jo tjeeeena, The plastik babes coments, hennes tidigare liv gav henne problem med hjärtat.doktorer som bara tittar på varann o skakar på sina huvuden .de vet inte felet..
Nog för att man nästan kan lista ut de om man kollar på hennes
ben & armar, ett bälte som stryper åt runt strupen..

men ändå så ligger flickan is kall på nätterna o skakar sig till sömms.hon kan inte sovit mer än 2 timmar per natt.för innuti henne så skriver mardrömmens första visa..

- att sitta vid kanten gör ingenting,
vänta tills vi knuffar dig i ryggen

en mening i flickans liv hon hört många gånger.och just derför brukar hon sitta där ibland på den höga bron o bara fundera på vad livet har o ge...

det är ett under.
flickan ska snart fylla 17 år.
och de skulle då varit ett mirakel om flickan nog fick uppleva ännu en födelsedag.