
vet inte vad ja gör för fel, varför är inte allt lika enkelt som liten.satan vad de svider och vet inte vad ja ska göra, åt saken heller..
det finns ingen längre som förstår eller står för de sanna livet. herregud allt snurrar som i karusellerna på grönan.
det känns inte längre att de finns mening med att fortsätta andras men måste hålla ut och vänta på bätte tider om det nu kommer några måste våga tro på nått som inte ännu finns.
hoppet kanske finns men kommer det upp fler problem vet ja inte hur allt ska sluta kan ingen trycka på stopknappen och hjälpa mig ur de här. snälla förstår ingen, fast vi alla har problem
vill inget hellre än att bara hålla om dig så jävla hårt .du har iallfall räddat mig till att finnas kvar till att sitta här nu. allt finns bara på avstånd fast sanningen är att ja önskar du bodde granne med mig eller alldeles bredvid mig vid min sida. förr kändes allt mycket lättare men nu..
känns som att sanningen bara flyger iväg och skiten lämnas kvar.
som sagt utan dina andetag skulle ja inte finnas vid liv längre ,de är nu ja som mest behöver dig ska du veta, alla dessa samtal alla stunder vi pratat kan inte beskriva mer än att mina känslor är enorma. släpper du mig kommer ja falla och sluta andas nog för att vi bara har ett liv att leva med så hade ja offrat de för en sån kontakt.
du är en i familjen , bara du vill de själv.
fuck peace med allt :/ hur ska ja klara mig.